» Skogens förbannelse
Okaj, här e avsnitt 4 på serien!
_______________________________________________________________________________________________________
~Del 4 - Rösten~
Jessy satte sig på sängen. Hon var fullkomligt tömd på energi. Hennes armar värkte efter allt mockande. Hon hade varit tvungen att mocka alla boxar själv eftersom ingen hade haft tid att hjälpa henne just då.
När hon satt där på sängkanten och tänkte, slogs hon av tanken att hon inte var ensam. Hon kunde nästan känna att något var fel. Plötsligt hörde hon den. Rösten. Den ekade inuti hennes huvud:
- Du har ett viktigt uppdrag. Det finns en skog flera mil härifrån som har fallit för en förbannelse. Du måste rädda skogen. Rädda den innan det är försent.
Men hur? Tänkte Jessy. Konstigt nog kände hon sig inte rädd, bara förvirrad.
Rösten svarade:
- Alla svar finns inom dig. Du kommer finna dem allt eftersom du kommer närmare skogen.
Men varför just jag? Tänkte Jessy eftersom hon förstod att hon inte behövde prata för att rösten skulle höra henne.
- För att detta uppdraget gavs till dig och du är den enda som kan slutföra det.
Men vad ska jag ta för häst? Tänkte Jessy frågande. Jag och Mirabella känner ju knappt varann än.
- Du och Mirabella har ett starkt band emellan er, starkare än du någonsin kan föreställa dig. Ni är bundna till varandra, ni behöver varandra. Ni hör ihop.
Okej, när ska jag ge mig av?
- Så fort som möjligt. För varje dag som går blir förbannelsen svårare att stoppa. Ge dig av imorgon vid gryningen, men nu ska du sova så du hinner få lite vila.
Den nästan spöklika stämningen som varit i rummet försvann. Rösten hade gett sig av. Jessy var helt yr. Men hon visste ändå vad hon skulle göra. Hennes plan skulle genomföras imorgon vid gryningen. Men nu skulle hon sova så hon skulle orka med morgondagen. Den stora dagen.
Jessy satte sig på sängen. Hon var fullkomligt tömd på energi. Hennes armar värkte efter allt mockande. Hon hade varit tvungen att mocka alla boxar själv eftersom ingen hade haft tid att hjälpa henne just då.
När hon satt där på sängkanten och tänkte, slogs hon av tanken att hon inte var ensam. Hon kunde nästan känna att något var fel. Plötsligt hörde hon den. Rösten. Den ekade inuti hennes huvud:
- Du har ett viktigt uppdrag. Det finns en skog flera mil härifrån som har fallit för en förbannelse. Du måste rädda skogen. Rädda den innan det är försent.
Men hur? Tänkte Jessy. Konstigt nog kände hon sig inte rädd, bara förvirrad.
Rösten svarade:
- Alla svar finns inom dig. Du kommer finna dem allt eftersom du kommer närmare skogen.
Men varför just jag? Tänkte Jessy eftersom hon förstod att hon inte behövde prata för att rösten skulle höra henne.
- För att detta uppdraget gavs till dig och du är den enda som kan slutföra det.
Men vad ska jag ta för häst? Tänkte Jessy frågande. Jag och Mirabella känner ju knappt varann än.
- Du och Mirabella har ett starkt band emellan er, starkare än du någonsin kan föreställa dig. Ni är bundna till varandra, ni behöver varandra. Ni hör ihop.
Okej, när ska jag ge mig av?
- Så fort som möjligt. För varje dag som går blir förbannelsen svårare att stoppa. Ge dig av imorgon vid gryningen, men nu ska du sova så du hinner få lite vila.
Den nästan spöklika stämningen som varit i rummet försvann. Rösten hade gett sig av. Jessy var helt yr. Men hon visste ändå vad hon skulle göra. Hennes plan skulle genomföras imorgon vid gryningen. Men nu skulle hon sova så hon skulle orka med morgondagen. Den stora dagen.
» Skogens förbannelse
Idag kommer bara ett kort avsnitt, mer kommer sen!
_______________________________________________________________________________________________________
~Del 3 - Skogen ~
Sedan förbannelsen kom har allting där varit förtrollat. Träden, buskarna, djuren, ja allting. Djuren har alt eftersom blivit ilskna, istället för de snälla djuren de än gång var.
Men för ett djur var det annorlunda. Det var som att förbannelsen inte hade nått fram till henne än.
Men hon visste att hon snart skulle falla för förbannelsen hon också. Det hon också visste var att någon dag skulle en tjej komma och rädda skogen från dess förbannelse. Men hon undrade om tjejen skulle hinna i tid. Tjejen kanske inte ens visste vad som väntade henne...
Sedan förbannelsen kom har allting där varit förtrollat. Träden, buskarna, djuren, ja allting. Djuren har alt eftersom blivit ilskna, istället för de snälla djuren de än gång var.
Men för ett djur var det annorlunda. Det var som att förbannelsen inte hade nått fram till henne än.
Men hon visste att hon snart skulle falla för förbannelsen hon också. Det hon också visste var att någon dag skulle en tjej komma och rädda skogen från dess förbannelse. Men hon undrade om tjejen skulle hinna i tid. Tjejen kanske inte ens visste vad som väntade henne...
» Skogens förbannelse
~Del 1- Ny häst~
Jessy satt i den stora röda bilen med transporten påkopplad. Hennes pappa körde långsamt upp för den lilla grusgången som ledde till stallet. Det var här som Jessy skulle titta på sin nya häst.
Hon hade vuxit ifrån sin älskade c-ponny Brio. Till hennes stora lättnad skulle de inte sälja honom, men hon kunde inte rida på honom mer. Han var en riktigt dressyrstjärna i Jessys ögon. Han var hennes ögonsten.
Jessys pappa stannade bilen och stängde sedan av den.
- Är du redo nu? Frågade han.
- Jadå pappa, svarade Jessy.
De klev ur bilen och började gå mot stallet. De möttes av en kvinna i 30års åldern.
Välkomna till Mountian stable, sa hon välkomnande.
- Tack, sa Jessy och hennes pappa i kör.
- Jag heter Susan och äger detta stallet.
Jessy och hennes pappa presenterade sig för Susan.
- Jag ska visa er hästen, följ mig.
De gick in i stallet. Jessy flämtade till. Så stort det var! Det kändes mycket större på insidan är vad det såg ut på utsidan. Stallet var skinande rent, inte ett dammkorn syntes. Boxarna var nymålade i en klar, grön färg. Jessy räknade till 16 boxar. Ur 10 av de 16 boxarna stack nyfikna hästar ut sina vackra huvuden. De vände huvudena mot dem och frustade, en efter en.
- Här borta står hon, sa Susan.
Jessy följde spänt efter henne. Hon hade bara sett denna hästen i en annons förut. Susan gick till en box längst in i stallet. Jessy drog andan av förvåning. Det har var inte som hon tänkt sig. Det var bättre.
Jessy satt i den stora röda bilen med transporten påkopplad. Hennes pappa körde långsamt upp för den lilla grusgången som ledde till stallet. Det var här som Jessy skulle titta på sin nya häst.
Hon hade vuxit ifrån sin älskade c-ponny Brio. Till hennes stora lättnad skulle de inte sälja honom, men hon kunde inte rida på honom mer. Han var en riktigt dressyrstjärna i Jessys ögon. Han var hennes ögonsten.
Jessys pappa stannade bilen och stängde sedan av den.
- Är du redo nu? Frågade han.
- Jadå pappa, svarade Jessy.
De klev ur bilen och började gå mot stallet. De möttes av en kvinna i 30års åldern.
Välkomna till Mountian stable, sa hon välkomnande.
- Tack, sa Jessy och hennes pappa i kör.
- Jag heter Susan och äger detta stallet.
Jessy och hennes pappa presenterade sig för Susan.
- Jag ska visa er hästen, följ mig.
De gick in i stallet. Jessy flämtade till. Så stort det var! Det kändes mycket större på insidan är vad det såg ut på utsidan. Stallet var skinande rent, inte ett dammkorn syntes. Boxarna var nymålade i en klar, grön färg. Jessy räknade till 16 boxar. Ur 10 av de 16 boxarna stack nyfikna hästar ut sina vackra huvuden. De vände huvudena mot dem och frustade, en efter en.
- Här borta står hon, sa Susan.
Jessy följde spänt efter henne. Hon hade bara sett denna hästen i en annons förut. Susan gick till en box längst in i stallet. Jessy drog andan av förvåning. Det har var inte som hon tänkt sig. Det var bättre.
» Skogens förbannelse
Detta är alltså min berättelse som heter "Skogens förbannelse". Det kommer komma avsnitt då och då (förhoppningsvis ofta). Detta kommer vara ett väldigt kort avsnitt, de andra kommer bli lite längre.
Hoppas ni kommer tycka om den!
_______________________________________________________________________________________________________ ~Prolog~
Marken skakade. Löven virvlade runt. Trädens grenar skakade. Vinden tjöt. Stormen var nära.
Det panikslagna djuret sprang i rasande fart genom skogen. Grenarna piskade henne i ansiktet, men det brydde hon sig inte om. Det enda hon ville var att komma bort, bort ifrån det hemska stormen. Men hennes krafter började ta slut.
Stormen var snabbare än henne. Den kom bara närmare och närmare.
Hon orkade inte springa länge till. Djuret snubblade och gav ifrån sig ett högt skri. Paniken lyste i ögonen. Hon försökte resa sig upp, men förgäves. Nu skulle den ta henne. Det var försent.
Marken skakade. Löven virvlade runt. Trädens grenar skakade. Vinden tjöt. Stormen var nära.
Det panikslagna djuret sprang i rasande fart genom skogen. Grenarna piskade henne i ansiktet, men det brydde hon sig inte om. Det enda hon ville var att komma bort, bort ifrån det hemska stormen. Men hennes krafter började ta slut.
Stormen var snabbare än henne. Den kom bara närmare och närmare.
Hon orkade inte springa länge till. Djuret snubblade och gav ifrån sig ett högt skri. Paniken lyste i ögonen. Hon försökte resa sig upp, men förgäves. Nu skulle den ta henne. Det var försent.
